mörker

Ibland längtar jag till Stockholm så mycket att det gör ont. Då kanske man slipper skiten. Alla krav på att man borde vara världens bästa familj, trots att vi inte är ens lite bra. Jag vill bara försöka få er att förstå att livet kan vara så fantastiskt underbart om man bara tar det lugnt och släpper alla krav. Tyvärr kan man inte tvinga folk att ändra på sig. Jag måste inse att även om jag ville så skulle de aldrig ändra på sig för min skull. Det gör så ont när jag tänker på det men jag kan inte låta dem dra ner mig igen. Jag kan inte lösa era problem fastän jag så gärna vill. Jag måste sluta försöka innan det förgör mig. Varför kan ni inte förstå det?
Alla åren har gjort mig svag, men nu tar jag tillbaka det. Du ska aldrig få mig dit igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback