Right to self

Igår när jag gick hem från t-stationen så hör jag plötsligt att någon springer efter mig. När jag vänder mig om står där en ganska kort afrikan som på knackig engelska förklarar att han följt efter mig från stationen. Medans jag i mitt huvud funderar över det bästa sättet att bli av med denna ganska obehagliga förföljare så följer han efter mig och frågar vad jag heter..han menar att han har nån jävla bil som väntar..Jag förklarar artigt att jag är på väg hem till min pojkvän. Det blir tyst ett tag sen frågar han om han kan få mitt nummer. Jag säger nej, jag har en pojkvän och jag är väldigt kär i honom. Det blir tyst igen varpå han säger "well, maybe he doesent love you anymore". Jag blir jävligt irriterad och säger NEJ han får inte mitt nummer och nu ska jag gå hem. Jag ökar farten avsevärt och upptäcker till min glädje att han är borta. FAN vad jag hatar sånt, har det någonsin fungerat i världshistoriens alla patetiska raggförsök? Jag hatar också att det känns som att man är allmängods här och att det finns så jävla många freaks man kan vara rädd för. Idag diskuterade vi om att man absolut inte ska titta folk i ögonen på tunnelbanan för då kan de "tro saker". Det känns ju jävligt tryggt. Jag hatar att behöva vara rädd, det är nog det jag hatar mest med Stockholm. Det är en fin stad men jag tror inte att jag kommer att bo här i framtiden. Det är klart att man kan vara rädd i pite också men inte på samma sätt som här. Så vill inte jag leva.

Palle åkte hem till Peetown idag, jag är lite avis men det är inte många dagar tills jag kommer hem! Nu när det börjar närma sig så längtar jag bara ännu mer!


Kommentarer
Postat av: Gray Palle

Jag håller med, det finns för många freaks här nere. Det är något i vattnet här nere ^^

2007-05-25 @ 17:04:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback