Smärre panik
Hej bloggboken
Den här dagen inleddes med en smula hjärtklappning när min lärare kom in då vi skulle ha I.D kurs (världens bästa makeup märke för övrigt) och helt allvarligt gav mig en lapp där det stod "Hej Ingela, du vi har ingen bokföring på att du har betalat in slutavgiften på 12500 kr, var god kolla upp detta". Jag fick en inre bild av att de tog tag i mina byxer eller tröja eller nåt och bara chuckade ut mig genom dörren. I min panik så ringde jag the provider och hon förklarade att det bara var skitsnack för att hon minsann hade koll på läget. Detta bekräftades delvis när jag senare på dagen träffade rektorn och han sa att det förmodligen bara var nåt kaiko med bokföringen. "Det var inget allvarligt" Sa robert. Nä, det kanske det inte var, men i mitt huvud hade jag redan hunnit staka ut mitt liv som en hudterapeutskole.-reject. Jag skulle befinna mig mestadels på plattan eftersom att jag aldrig skulle klara av att åka hem och se mina vänner och familj i ögonen. Jag skulle paxa en plats bredvid munspelsmannen och inleda en karriär som gatufreak med mitt eget obskyra intrument, kanske en nyckelharpa eller de där intrumenten som låter som en anka..
Så blev inte fallet till min stora glädje utan jag fick fortsätta med id.kursen i lugn och ro. Fick en foundation, en pensel och ett mascara, tack Dermarome! Och nu har jag en lång lista med saker jag måste ha för att överleva i sminkväg (och i övriga livet för den delen). Oh money where art thou?
Den här dagen inleddes med en smula hjärtklappning när min lärare kom in då vi skulle ha I.D kurs (världens bästa makeup märke för övrigt) och helt allvarligt gav mig en lapp där det stod "Hej Ingela, du vi har ingen bokföring på att du har betalat in slutavgiften på 12500 kr, var god kolla upp detta". Jag fick en inre bild av att de tog tag i mina byxer eller tröja eller nåt och bara chuckade ut mig genom dörren. I min panik så ringde jag the provider och hon förklarade att det bara var skitsnack för att hon minsann hade koll på läget. Detta bekräftades delvis när jag senare på dagen träffade rektorn och han sa att det förmodligen bara var nåt kaiko med bokföringen. "Det var inget allvarligt" Sa robert. Nä, det kanske det inte var, men i mitt huvud hade jag redan hunnit staka ut mitt liv som en hudterapeutskole.-reject. Jag skulle befinna mig mestadels på plattan eftersom att jag aldrig skulle klara av att åka hem och se mina vänner och familj i ögonen. Jag skulle paxa en plats bredvid munspelsmannen och inleda en karriär som gatufreak med mitt eget obskyra intrument, kanske en nyckelharpa eller de där intrumenten som låter som en anka..
Så blev inte fallet till min stora glädje utan jag fick fortsätta med id.kursen i lugn och ro. Fick en foundation, en pensel och ett mascara, tack Dermarome! Och nu har jag en lång lista med saker jag måste ha för att överleva i sminkväg (och i övriga livet för den delen). Oh money where art thou?
Kommentarer
Trackback