this and that

Fyfan vad mycket som har gått ner de här senaste veckorna. Äntligen börjar solen kika fram bakom tjocka, gråa moln som skjuter laser och kastar granater. Det har minst sagt varit, en jävligt tung period.
Men nu har Larsson/Pahlin äntligen tagit sig ur arbetslöshetens mörker och börjar blicka mot bättre tider. Än är allt inte som vanligt då lönerna kommer in först nästa månad. Man kan ju säga att man ska skatta sig jävligt lycklig för att man har nära och kära som ställer upp. Fast ibland kan jag känna mig jävligt irriterad på folk som däremot aldrig ställer upp. Och just därför känner jag att jag gärna skulle flytta nån annan stans. Någon stans där inte en jävel känner en och bara börja om. Vi får se hur det blir efter sommaren.

Saknar mina små grisar mer än nånsin.

Jag och banana i pedikyrstolen. t.h Anna, Jag och Lina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback