dire straits
Jag har haft lite panik över detta, men Palle har intalat mig att det inte finns någon anledning att oroa sig, och jag intalar mig själv att oh well, det kan åtminstone inte bli värre!
Jag ska på arbetsintervju den 8:e maj i Luleå som jag ser fram emot, jag hoppas bara att jag inte framstår som den desperata jävel jag är och kommer att vara ännu värre tills dess. HEJ KAN JAG FÅ JOBBA HOS ER SNÄLLA KAN JAG FÅ JOBBA HOS ER!!! LET ME WORK! *tear*
Jag hade så många planer, jag skulle resa runt i sommar, men jag har insett att det förmodligen inte kommer att bli så, det gör ont i själen. Inte för att Pite är fy skam på sommaren. Men ändå. Det är bara att bita i det sura äpplet och hoppas på det bästa.
Livet är hårt mot de mjuka
Kom just hem från en ny förnedrande dag på arbetsförmedlingen. Jag fick just veta att jag måste vara helt arbetslös i 90 dagar för att kunna få starta eget bidrag. 90 dagar räknat från den dagen jag skrev in mig eller? Nää, från den dagen jag kom hem från thailand så typ nu. Men det är ju lugnt så länge jag får a-kassa eller? Nääämen det får jag ju inte så kommer det ens vara möjligt att vara helt arbetslös i 90 dagar, förmodligen inte. Och allt för att jag är 24 och inte 25. Jag önskar att det fanns någon annan instans som man kunde söka starta eget bidrag från men det verkar inte som att det finns något. Det gör mig arg, arg och förtvivlad. Men som tur var så informerade min handläggare om att de faktiskt sökte på aditro, tack handläggare, det hade jag ingen aning om.
Fan att man vilja bo precis där det inte finns jobb, eller människor som peppar en. Jag behöver inte höra att det är jobbigt att starta eget, det är inte som att jag trodde att det skulle bli en picknick i parken. Men så är det när man är 24 och inte 25.