In it for the monkeys

Idag ringde min handläggare på arbetsförnedringen och nu vill hon plötsligt hjälpa mig?? alltså jag förstår inte hur man kan vara så jävla blåst att man ena dagen kommer med kommentarer som "ja jag vet inte vad du ska göra" "Och jag vet inte om det finns något sätt för dig att få tillbaka din a-kassa" Och favoriten "Det här är ju trots allt ditt eget fel" och nu, kanske för att min galna mama kom med en del hot och förmaningar så ska vi plötlsigt ordna det? Fyfan! De skiter i mig, de bryr sig bara om sina egna ass. Ska jag vara tacksam för er plötlsiga hjälpsamhet? Efter jag mått skit varenda jävla dag i väntan på besked som aldrig kommer för nån jävla idiot schabblat bort mitt brev. Efter att jag har varit ett jäkla kolli som mest legat hemma och gråtit över att allt var mitt fel. Sorry guys, tacksamhet är en extremt avlägsen känsla för tillfället. Efter det här är över så byter jag handläggare och fortsätter leta jobb på egen hand..och försöker komma tillbaka till mig själv.