In it for the monkeys

Fick reda på att det blir ingen a-kassa för min del, suplise, suplise. Undrar i fall arbetsförnedringen vet om hur mycket de kan skada folk. Jag har jobbat röven av mig ett helt år på ett jobb jag mått fysiskt och psykiskt dåligt av. Jag har betalat de svinhöga räkningarna till mitt  fack så att jag ska ha en rätt till ersättning när den dagen kom. Nu är den här och jag får inte ett skit. Jag söker jobb hela tiden, jag har till och med sökt på excellent oj ursäkta..Tradimus. Livet är inte rättvist och det måste jag lära mig att acceptera detta sorgliga fakta. jag frågade min handläggare vad tusan jag skulle göra nu och hon hade inga svar. Så det bli rväl hej soss antar jag. Jag ska verkligen försöka att inte tänka på det negativa i tillvaron men jag måste säga att under rådande omständigheter så känns det verkligen inte lätt. Tur att jag har crazy mom som är en hejare på det här med byråkrati. Hon kontaktade arbetsförmedlingen och gav dem något att tänka på. Jag bryr mig inte om de skulle ändra sig, det känns bara bra att ha en galen mamma. Tur att hon är min sockermamma också.
Tur att jag får hänga hos freddles på dagarna så att jag slipper hänga med byggisarna. Tur att jag har Palle som är lycklig nog för oss båda, grattis till löneförhöjnigen baby! Tur att jag har Anneli som är min lilla gris i stormen. Det kommer att lösa sig.