The great escape

jag sitter nu i sunkhålet rosvik, jag trodde att jag skulle kunna vara här medans byggarbetarna höll på med toaletten, jag hade fel. Så nu sitter jag här och planerar min flykt. Kan man lära en gammal hund att sitta? Jag tror det, jag tror att alla kan förändras om viljan finns. Jag är så less på att att vara skyldig fastän jag innerst inne vet att jag inte gjort nånting fel. Jag vill bara bli behandlad med respekt, och kanske att ha en säker plats i den här världen där man vet att man inte blir hånad eller nedtryckt. Det har jag iofs, hemma i piteå. Jag tänker aldrig mer ta skulden för din olycka, och jag tänker aldrig  mer bli intalad att det är jag som gjort fel. hejdå rosvik vi ses aldrig mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback