In it for the monkeys

Jag är död.



I hjärnan that is. Efter en lång natt med mestadels mardrömmar så vaknade jag bryskt av min skitmobil, ja jag har min mobil som väckare för att jag är för snål för att köpa en ordentlig. Jag brukar som alltid vara pigg första dagen men icket. Det blev inte mycket bättre av att vår lärare vi hade idag råkar vara av den svamligare sorten. Hon är skittrevlig men ibland är det svårt att sortera bort skitsnacket från det väsentliga. Kul att träffa tjejerna däremot, synd att jag var en sån surfitta bara. Men imorgon är en annan dag som Christer Björkman sade.

Jag är i fullt sjå att försöka hitta ett gym här i stockholm som inte kostar skjortan och 3 sandaler men det visar sig vara ganska knepigt. om det kniper får jag börja med le parcour och klättra på fasaden. Jag mår verkligen så mycket bättre bara jag får sprala runt lite.

Än så länge går det bra att vara by my lonesome, lite ångest har jag allt haft. Längtar dock inte till helgen då man börjar fundera på vad mina pitevänner har för sig. Sluta ha så roligt!