Studieren

Kan man plugga sönder hjärnan? I så fall har jag nog lyckats. Jag hatar cellen och alla förbaskade organeller och ribosomer och golgiapparater, det borde vara så logiskt men för mig är det inte logiskt att vi består av små knärtar som har ett eget liv, om jag var en sån knärt skulle jag inte spendera min tid  med att vara Ingela, då skulle jag gå ut, ta en fika med nån av mina knärt-vänner, se världen... Så egentligen, EGENTLIGEN så har inte knärtarna ett eget liv. Det kanske är tur att mina hundratusen miljarder knärtar inte hört talas om något som kallas för anarkiför i så fall skulle jag vara stekt.
Ja ni hör ju, jag har pluggat sönder den lilla hjärnsubstans jag har kvar, jag börjar se celler som små små gubbar som lever under pistolhot i min kropp. Nu är det dags att mata hjärnan med lite film istället, då tror jag den blir glad.


Jag var hos doktor dängrot idag och fick lite kortison för mina ögon, så nu får jag hoppas att dn brännande känslan försvinner. Han heter inte doktor Dängrot såklart men jag har hatf det namnet på hjärnan ända sen jag bokade tiden. Han är en mycket kapabel läkare och inte en karaktär från YRROL.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback