Det är synd om människorna

Hej bloggboken
Den här veckan har väl varit mindre bra som mitt förra inlägg kanske avslöjade. Det hela började med att vi på måndagen hade makeup lektion. Jag älskar makeup, det är så jävla kul, tyvärr fick jag nån konstigt reaktion på face sminket vi måste använda (annars använder jag I.D, som rockar!). Så mina ögon började först ömsa skinn, och sedan bränna som satan. Jag blev lite lätt irriterad. Sen efter skolan skulle jag gå och handla på hemköp. Jag hade kollat kontot på morgonen så jag visste! Jag visste att jag hade över tusen spänn på matkontot. Så jag drar kortet och kortdragaren informerar mig att betalningen minsann inte medges. Jag skrattar nervöst och säger att det måste ha blivit fel så jag drar igen som den patetiska losern jag är. Nä, inte det så jag ringde mamma medans en bunt irriterade stockholmare står bakom i kön och önskar livet ur mig. Jag hade inte en jävla krona kvar på mitt konto! tur att man har en schysst mamma som fixar med stash. Så jag begav mig hemåt, ganska förbannad. Jag kollar mitt konto och det som hänt var att en räkning som jag la upp i fredags drogs på måndagen, och pite sjukhus hade dragit en drös pengar också, vilket är underligt då jag inte VARIT på på pite sjukhus!
SPRINGA! Kom jag på, springa gör mig alltid på bättre humör. Så jag drog på mig löparpjucken och mitt under mitt livs kanske bästa springtur känner jag bara plötsligt att knät bara viker sig. Vad hände?? Jag försöker springa vidare i hopp om att det bara var nåt tillfälligt men det gick tametusan inte. Så jag fick halta hem. Jag var så jävla förbannad, jag ville gråta, men det kunde jag inte heller för då kändes det som om att mitt ansikte skulle brinna upp. Så jag kunde inte springa, jag kunde inte gråta, Jag vet! Jag går och lägger mig! Då kommer allt det dåliga vara som  bortblåst på morgonen....Trodde jag. När Jag vaknade på tisdagen så kändes det väldigt underliogt i mina ögon, jag kunde som inte se så bra, så jag stapplar in på toaletten och i spegeln ser jag min reflektion...ett mongo vars ögon svällt upp till avbilden av en hamster. Jag såg rent ut sagt förjävlig ut. Men va fan ska man göra..det var ju bara att pallra sig iväg till skolan där jag möttes av förfärade klasskamrater.

Förhoppningsvis fortsätter inte oturen att hålla i sig..förhoppningsvis kommer mina ögon vara ok tills i helgen då vi har klassfest. Förhoppningsvis får jag tillbaka pengarna som vårdcentralen tagit av mig. Förhoppningsvis får jag mitt nya bankomatkort imorgon annars är det kört då mitt gamla går ut imorgon. Förhoppningsvis är mitt knä bra. Och förhoppningsvis kommer jag aldrig att vara så här jävla gnällig igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback