In it for the monkeys

Hej, jag vaknade just. Vi kom hem från Norge runt ett tiden inatt. Just som  jag halvvaknade och tänkte sova längre så brölar palle något om att klockan faktiskt var två. Då fick jag lite ångest, men det är inget som känns onaturligt för mig i det här läget. Norge var himmelskt och jag ville verkligen inte åka hem från Sofia, Kjetil och den trånga men gemytliga källarvåningen. Tur att de bara är 9 timmars bilfärd bort, eller typ 11 om man tar helt planerade omvägar genom pellos.

Jag mår ganska bra under omständigheterna, fysiskt i alla fall. Psyket försöker man trycka ner till en boll som man pressar ner någonstans i knähöjd där man hoppas att det ska vaporiseras så att man en dag kommer att glömma vilket jävla psykfall man egentligen är. Undrar om man kan skriva till vårdcentralen och beställa en frontal lobotomi.

Det kommer bilder snart, jag måste bara försöka separera min hjärna från min röv